Lidingö

Igår gick starten som många säkert vet på Lidingö, jag själv sprang sista milen. Väldigt rolig men tuff tävling, många tunga backar, inte minst Aborrbacken som kändes ordentligt i benen.  Men rejäl uppmuntran fick man visserligen halvvägs uppför när en kvinna, på en scen med en mikrofon i högsta hugg ropar något i stil med: ”Snart uppe nu, sen bär det neråt ett tag… Innan det tyvärr går upp igen, men så är det ju på Lidingöloppet!”.

Det gick väldigt bra, en hel del över förväntan faktiskt. Trodde jag skulle springa in som bäst på en tid av kanske 47 minuter med tanke på att det på bana gick på 45:37. Men jag överraskade mig själv rejält och tog mig i mål på en tid av 45:18, vilket får mig att undra vad jag höll på med när jag sprang bana…?

Dessutom kom vi på goda investerings tankar, då de 600 m innan mål hade ett tält med inspelade applåder och texten HEJA! HEJA! Kanske något till 400 m banan i Motala? Lite uppmuntran varje varv är aldrig fel…

Fullkomlig avsaknad av lokalsinne

Så jag skulle ta en lång joggingrunda mest för att det var ett tag sen och för att jag gillar det. Men den blev längre än tänkt då jag sprang fel gång på gång, jag hade tänkt springa 15 km, men med det gick det ju som det gick. Slutade på 17.7 istället.

Jag tänkte prova på Fålehagen, så jag joggar upp för berget och hamnar i villakvarteret där jag sedan joggar runt i 3 km innan jag hittar Fålehagen, sen ger jag mig ut på 5 km slingan, tänkte ta den och sen den på 2 km, men jag sprang fel spår och efter att ha sprungit denna vita slinga (kanske borde jag ha fattat att den blåa slingan borde vara blåmarkerad…) i 5 km och 700 m fattar jag att jag är ute och cyklar och vänder.

Sen svänger jag av den och fortsätter längs en grusad bilväg tills jag stöter på en kvinna som jag frågar om vägen, inte fasen kan jag springa rätt sen heller utan springer fel igen…!

Sen så hittade jag lyckligtvis ut ur skogen och hem men int förän jag vänt mer än en gång eftersom jag inte kunde minas hur jag kom dit från början…
Så efter denna roman så ska jag bara skriva att det kändes bra men var lite tungt i benen, märktes att det var ett tag sedan.

Men hör och häpna, jag har faktiskt A i orientering. Även om min orientering går ut på att stanna läsa kartan, rusa som fan åt fel håll, stanna läsa kartan, rusa som fan åt andra hållet…

10 000m bana

Hallå!

Jag körde DM på bana i Linköping i lördags. Inte för att jag får vara med på DM i den meningen att jag kan ta någon medalj eller placera mig, men jag körde tävlingen.

Det var 10000 meter på bana i strålande solsken, jag hade aldrig tidigare gjort något liknande, faktiskt inte tävlat på bana i någon distans överhuvudtaget. Jag trodde att det skulle bli jobbigt mentalt att springa 25 varv, runt, runt, runt. ”Åh, här har jag varit innan. Och här, och här! Springer jag i cirklar eller!?” Det blev inte alls så utan tvärtom, jag fann det nästan lättare än terräng. det kändes på något sätt mer positivt att tänka bara tio varv av 25 kvar istället för 4 km av 10 km. Hjärnan är sååå lättlurad.

Jag ville gå ut och hålla ett tempo på 1:48 per varv, vilket skulle innebära en sluttid på 45 min. Jag lyckades inte riktigt med detta utan gick i mål slutkörd på en tid av 45:37. Jag måste säga att jag ändå är nöjd och ser det som ett grymt bra pass och dessutom som en helt okej tid.

http://www.akele.se/resultat/resultat-fr%C3%A5n-dm-10-000-m-0

Kanalsimmet

Förra helgen så gick kanalsimmet här i Motala. En tävling på 2 km i den lugna Göta kanal. Jag var i god tid till starten och satt ner ett tag, bara njöt av solskenet och försökte komma på hur jag skulle lägga upp loppet.

Jag hade aldrig simmat något liknande och hade ingen måltid eller någon aning om något egentligen. Lite sent omsider insåg jag att jag inte skulle ha någon koll alls på hur långt jag simmat utan skulle få gå helt på känslan och finna mig i att jag inte visste var målet var. Av detta har jag lärt mig att det aldrig är fel att kolla åtminstone någon karta, så att man kanske kan räkna broarna, eller se någon annan form av landmärke så att man under loppets gång kan veta ungefär hur långt man har kvar.

Loppet sen gick ganska så bra. Fick en smärre chock när jag hoppade i vattnet, vi hade fått olika uppgifter om vattentemperaturen och den som enligt mig visade sig stämma bäst var den på 16 grader. Jag måste säga att jag tycker ruggigt synd om det fåtal som inte hade några våtdräkter ”Burr!” säger jag bara. Man glömmer dock ganska snabbt att det är kyligt och när starten gick försvann tanken helt.

Jag simmade på ganska bra och lyckades hålla ett bra tryck men, när jag väl nådde målet trodde jag mig ha minst 500 m kvar till målet. Visserligen kanske den stora mängden människor som flockades var en ledtråd, men jag kopplade inte alls. Så när jag gick i mål hade jag tråkigt nog krafter kvar.

Men jaja, jag lärde mig en hel del och dessutom så var det ett härligt träningspass och en skoj grej. Vi tävlade för gymnasiet och gjorde grym reklam med både andra och tredje platser för mina kamrater!

Lite bilder från det vackra och roliga loppet som jag starkt rekommenderar (det bjöds på både bulle, kaffe och frukt efteråt! ;P)

http://m.youtube.com/watch?v=rzFsA3O6cHs